Det finns en enda ton i universum. Gudomens egen ton. Den är alla toners ton som omsluter och genomsyrar allting, en oändlig klangmatta utan början och slut. Den är alla toner i en av en skönhet som står över vår jordiska fattningsförmåga. Den är sfärernas musik och änglakörernas sånger, ett ljudande kosmos som mystikerna har försökt beskriva genom tiderna.
Ur denna allomfattande ton har musiken skapats. Det kan illusteras av 1100-talsnunnan Hildegard av Bingens vision av den niofaldiga änglakören. Här är den tomma mittpunkten vit, en färg som genomsyrar och i en oändlig rörelse sträcker sig bortom de nio cirklarna, ut i evigheten. Denna vision uttrycker Hildegard i enastående sånger som besjunger skapelsens under och den gudomliga kraften.
Man kan föreställa sig Gudomens stora ton som urton till alla toner som existerar överhuvudtaget. Denna urton kan jämföras med färgerna som springer ur det rena vita ljuset. Är urtonen då en vit ton? Eller finns det en annan term? Den hela tonen, den renatonen, tystnadens ton – samklangens ton. Det är inte utan anledning som Hildegard av Bingen kallade sina sånger för En harmonisk samklang av himmelska uppenbarelser.
Denna ljudande symfoni är till sitt innersta väsen total stillhet. Den är på en och samma gång allt och ingenting. En tyst ton – den vita mittpunkten i änglahierarkins cirklar. Men – den dag vi förmår urskilja ett litet fragment av den i vårt inre – med våra inre öron – omvandlas tomheten till ljudande fullhet, till helhet och enhet.
Vi jordevarelser kan inte uppfatta Gudomens rena ton i dess fullhet, utan endast fragmentariskt. Hildegards svävande sångsymfonier eller Johann Sebastian Bachs storslagna orgeltoccator är enastående sätt att göra oändlighetens röst hörbar för mänskligheten.
Var och en av oss bär inom sig ett fragment av den himmelska harmonin. Det är själens ton, som är en liten del av ett ackord, som i sin tur är en del av ett större ackord. Allt eftersom vi finner dessa inre toner och låter dem sjunga i samklang med andra blir vi delaktiga i arbetet för fred och enhet här på jorden. Vi uttrycker det var och en på sitt sätt, med eller utan hörbar musik, men tonen finns alltid där.
Guds Ton
Finns i allt som ljuder
Och i tystnaden
Denna ton sjunger i vinden
Blåser i havets trumpeter
Spelar orgel i stadsbruset
Dånar i symfonins pukor
Den är den stilla tonen
I varje människas inre tempel
Sjunger i våra hjärtan
Guds ton –
Vill bli hörd
Av oss
Och sjungas
Här på jorden
Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Bokmärk permalänk. Stängt för kommentarer och trackbacks.
Den gudomliga tonen
Ur denna allomfattande ton har musiken skapats. Det kan illusteras av 1100-talsnunnan Hildegard av Bingens vision av den niofaldiga änglakören. Här är den tomma mittpunkten vit, en färg som genomsyrar och i en oändlig rörelse sträcker sig bortom de nio cirklarna, ut i evigheten. Denna vision uttrycker Hildegard i enastående sånger som besjunger skapelsens under och den gudomliga kraften.
Man kan föreställa sig Gudomens stora ton som urton till alla toner som existerar överhuvudtaget. Denna urton kan jämföras med färgerna som springer ur det rena vita ljuset. Är urtonen då en vit ton? Eller finns det en annan term? Den hela tonen, den rena tonen, tystnadens ton – samklangens ton. Det är inte utan anledning som Hildegard av Bingen kallade sina sånger för En harmonisk samklang av himmelska uppenbarelser.
Denna ljudande symfoni är till sitt innersta väsen total stillhet. Den är på en och samma gång allt och ingenting. En tyst ton – den vita mittpunkten i änglahierarkins cirklar. Men – den dag vi förmår urskilja ett litet fragment av den i vårt inre – med våra inre öron – omvandlas tomheten till ljudande fullhet, till helhet och enhet.
Vi jordevarelser kan inte uppfatta Gudomens rena ton i dess fullhet, utan endast fragmentariskt. Hildegards svävande sångsymfonier eller Johann Sebastian Bachs storslagna orgeltoccator är enastående sätt att göra oändlighetens röst hörbar för mänskligheten.
Var och en av oss bär inom sig ett fragment av den himmelska harmonin. Det är själens ton, som är en liten del av ett ackord, som i sin tur är en del av ett större ackord. Allt eftersom vi finner dessa inre toner och låter dem sjunga i samklang med andra blir vi delaktiga i arbetet för fred och enhet här på jorden. Vi uttrycker det var och en på sitt sätt, med eller utan hörbar musik, men tonen finns alltid där.
Guds Ton
Finns i allt som ljuder
Och i tystnaden
Denna ton sjunger i vinden
Blåser i havets trumpeter
Spelar orgel i stadsbruset
Dånar i symfonins pukor
Den är den stilla tonen
I varje människas inre tempel
Sjunger i våra hjärtan
Guds ton –
Vill bli hörd
Av oss
Och sjungas
Här på jorden