Rörelsen ... Allt är rörelse. Frekvenser, svängningar ... svänger fram och tillbaka. Låter... Ger ljud ... På ohörbara frekvenser ljus, färger ...
Rörelsen - ljudet - färgen ... en helhet och en återspegling av universums vita lysande ljudande rörelser. Allt kommer ur rörelsen: den gudomliga dansen ... universums svävande cirklar av sjungande och dansande änglaväsen ... Det är den extatiska sången och den virvlande dansen som cirklar sig fram genom planetsfärerna tillsammans med änglarnas körer.
Ordet kör heter på latin chorus som kommer från grekiskans choros och står för sång förbunden med dans. I de klassiska grekiska dramerna både sjöng och dansade choros. I den västerländska medeltidens kyrkor var chorus platsen där de heliga ceremonierna ägde rum i samklang med heliga texter och melodier. Chorus blev ett med sig självt, platsen och kören. På svenska kom vi att skilja mellan kor för platsen och kör för dem som sjöng. Dansen som dans var inte längre självklar eller ens urskiljbar. Som så mycket annat kom kyrkans regelverk att göra dansandet osynligt. Dans förekom sporadiskt, men ordet chorus hade ändå förlorat sin ursprungliga mening av både sjungande och dansande kör.
Under kristendomens allra äldsta tid, den tid då kyrkan fortfarande var öppen för det gudomliga såsom det uttrycktes i Sophia, Visheten, vid den tid Gudomen manifesterade sig genom en andlig mångfald, då kunde man i kristna gemenskaper ännu både sjunga och dansa de heliga riterna.
Sången bar genom seklerna upp det heliga Ordet. Idag börjar det återigen alltmer uttryckas i både sång och dans. I rörelser bortom trosgränserna, ja, t.o.m. bortom religionerna, i cirkelrörelser som svävar runt hela jorden ... Universell dans ... En vision på väg att förverkligas?
”Sången gör hårda hjärtan mjuka”, skrev Hildegard av Bingen på 1100-talet, och man kan tillfoga att dansen befriar spända kroppar. I sång och dans återfinner vi våra själar och vår gudomlighet ... och låter oss genomströmmas av ande och livskraft. ”Den helige Ande sjunger i dig, du dansar med änglarnas kör”, för att återigen citera Hildegard.
Helig dans ... helande dans ... sakral dans ... sakral ... sakramental ... dansen som sakrament ... sakrament ... helig handling, genom vilken Gud meddelar sig med oss ... ett heligt mysterium genom vilket vi förvandlas, omvandlas, och blir gudomliggjorda.
Tonen och rörelsen befriar och renar: ”Beströ mig, Herre, med isop så att jag blir ren”. Helar ... ”läker såren och rör vid allting” (Hildegard i sången Spiritus sanctus). Anden sjunger och dansar i mig ... befriar ... En befriande, en frigörande dans. Den rör vid mig, berör mig, helar mig och får mig att lyssna efter tystnadens röst. Den är koncentration i inlärandet av steg och gester, meditation när jag följer rörelseflödet tillsammans med andra, en meditation som i benådade stunder övergår i ren komtemplation då allt, kropp och själ, bara är. Allt blir ett, en enhet bortom alla ord och fraser.
Rörelsen formar sig till dans, organiserad av rytmen och pulsen, ackompanjerad av sången och instrumenten. Musik som rörelse ... Dans som musik ... Jag kan även dansa i tystnaden, till den tysta musiken. Känna rytmen och rörelsen i min varelse, låta rörelserna och stegen utgöra musiken. Lyssna ... Jag kan sjunga utan att dansa - låta sången vara min dans, låta tonerna från min röst sväva genom kroppen i total stillhet. Jag kan sjunga och dansa med steg och toner som redan är förutbestämda eller som skapas fritt i stunden. Jag kan dansa ensam ... i gemenskap ... Ensam, men ändå inte ensam ... för om jag vill finns alltid änglarna där - eller en osynlig gemenskap med många, ett uppgående i ett vi, en enhet där jaget försvinner och allt är ett. Där ”jag är det och det är jag”.
Det är en nåd och en stor glädje att genom livets erfarenheter fångas av musiken i samklang med rörelsen. Att ha fått glädjas åt rytmikens takteringar och fria improvisationer. Att stifta bekantskap med vetenskapliga hårklyverier om sångens övertoner. Att bli invigd i den esoteriska kunskap som finns förborgad i den gregorianska sångens mystik. Att befästa recitationen i den kyrkliga gemenskapens och avskildhetens urgamla traditioner. Att få sprida dessa ljudande rörelser utåt, att dansa fram toner ur händernas gestik och fötternas puls.
Rörelse - dans. Dansarens fria och fasta former. Tempeldansernas sammansmältning av sinne och hjärta och fysisk manifestation. De fria improvisationernas änglakörer, de sorgsna rörelsernas väg genom kroppen till stadig lätthet. Cirklande, heliga danser. Cirkeln som omsluter allt till en enda kosmisk dans i stillhet och hänryckning. Andens dans ... befriande ... helig ... helande …
Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Bokmärk permalänk. Stängt för kommentarer och trackbacks.
Ton och rörelse
I begynnelsen var ... Ordet
I begynnelsen var ... Ljudet - Tonen
I begynnelsen var ...
Rörelsen ... Allt är rörelse. Frekvenser, svängningar ... svänger fram och tillbaka. Låter... Ger ljud ... På ohörbara frekvenser ljus, färger ...
Rörelsen - ljudet - färgen ... en helhet och en återspegling av universums vita lysande ljudande rörelser. Allt kommer ur rörelsen: den gudomliga dansen ... universums svävande cirklar av sjungande och dansande änglaväsen ... Det är den extatiska sången och den virvlande dansen som cirklar sig fram genom planetsfärerna tillsammans med änglarnas körer.
Ordet kör heter på latin chorus som kommer från grekiskans choros och står för sång förbunden med dans. I de klassiska grekiska dramerna både sjöng och dansade choros. I den västerländska medeltidens kyrkor var chorus platsen där de heliga ceremonierna ägde rum i samklang med heliga texter och melodier. Chorus blev ett med sig självt, platsen och kören. På svenska kom vi att skilja mellan kor för platsen och kör för dem som sjöng. Dansen som dans var inte längre självklar eller ens urskiljbar. Som så mycket annat kom kyrkans regelverk att göra dansandet osynligt. Dans förekom sporadiskt, men ordet chorus hade ändå förlorat sin ursprungliga mening av både sjungande och dansande kör.
Under kristendomens allra äldsta tid, den tid då kyrkan fortfarande var öppen för det gudomliga såsom det uttrycktes i Sophia, Visheten, vid den tid Gudomen manifesterade sig genom en andlig mångfald, då kunde man i kristna gemenskaper ännu både sjunga och dansa de heliga riterna.
Sången bar genom seklerna upp det heliga Ordet. Idag börjar det återigen alltmer uttryckas i både sång och dans. I rörelser bortom trosgränserna, ja, t.o.m. bortom religionerna, i cirkelrörelser som svävar runt hela jorden ... Universell dans ... En vision på väg att förverkligas?
”Sången gör hårda hjärtan mjuka”, skrev Hildegard av Bingen på 1100-talet, och man kan tillfoga att dansen befriar spända kroppar. I sång och dans återfinner vi våra själar och vår gudomlighet ... och låter oss genomströmmas av ande och livskraft. ”Den helige Ande sjunger i dig, du dansar med änglarnas kör”, för att återigen citera Hildegard.
Helig dans ... helande dans ... sakral dans ... sakral ... sakramental ... dansen som sakrament ... sakrament ... helig handling, genom vilken Gud meddelar sig med oss ... ett heligt mysterium genom vilket vi förvandlas, omvandlas, och blir gudomliggjorda.
Tonen och rörelsen befriar och renar: ”Beströ mig, Herre, med isop så att jag blir ren”. Helar ... ”läker såren och rör vid allting” (Hildegard i sången Spiritus sanctus). Anden sjunger och dansar i mig ... befriar ... En befriande, en frigörande dans. Den rör vid mig, berör mig, helar mig och får mig att lyssna efter tystnadens röst. Den är koncentration i inlärandet av steg och gester, meditation när jag följer rörelseflödet tillsammans med andra, en meditation som i benådade stunder övergår i ren komtemplation då allt, kropp och själ, bara är. Allt blir ett, en enhet bortom alla ord och fraser.
Rörelsen formar sig till dans, organiserad av rytmen och pulsen, ackompanjerad av sången och instrumenten. Musik som rörelse ... Dans som musik ... Jag kan även dansa i tystnaden, till den tysta musiken. Känna rytmen och rörelsen i min varelse, låta rörelserna och stegen utgöra musiken. Lyssna ... Jag kan sjunga utan att dansa - låta sången vara min dans, låta tonerna från min röst sväva genom kroppen i total stillhet. Jag kan sjunga och dansa med steg och toner som redan är förutbestämda eller som skapas fritt i stunden. Jag kan dansa ensam ... i gemenskap ... Ensam, men ändå inte ensam ... för om jag vill finns alltid änglarna där - eller en osynlig gemenskap med många, ett uppgående i ett vi, en enhet där jaget försvinner och allt är ett. Där ”jag är det och det är jag”.
Det är en nåd och en stor glädje att genom livets erfarenheter fångas av musiken i samklang med rörelsen. Att ha fått glädjas åt rytmikens takteringar och fria improvisationer. Att stifta bekantskap med vetenskapliga hårklyverier om sångens övertoner. Att bli invigd i den esoteriska kunskap som finns förborgad i den gregorianska sångens mystik. Att befästa recitationen i den kyrkliga gemenskapens och avskildhetens urgamla traditioner. Att få sprida dessa ljudande rörelser utåt, att dansa fram toner ur händernas gestik och fötternas puls.
Rörelse - dans. Dansarens fria och fasta former. Tempeldansernas sammansmältning av sinne och hjärta och fysisk manifestation. De fria improvisationernas änglakörer, de sorgsna rörelsernas väg genom kroppen till stadig lätthet. Cirklande, heliga danser. Cirkeln som omsluter allt till en enda kosmisk dans i stillhet och hänryckning. Andens dans ... befriande ... helig ... helande …